Upptäckte glaset i Israel
- Många av skulpturerna har jag gjort som en hyllning till min katt, en siames som blev 15 år, säger Eva Fidjeland. Han betydde mycket för mig när jag flyttade till Orrefors och det gamla stationshuset här.
Hon håller upp en mask nära sitt eget ansikte och jag slås av likheten. Hennes ögon är lika kattlika som figurens.
Hon rör sig smidigt,med långa lite avvaktande steg. Som en leopard på jakt, tänker jag, kanske förledd av att hon har en pälsjacka på sig.
Att Eva Fidjeland är en mångfascetterad personlighetförstår jag när jag ser mig omkring i ateljén som är inrymd i den gamla väntsalen. Överallt ser kattlika ansikten ner på mig från väggarna. Kattmasker gjorda av blyinfattat färgat glas. Men i rummet finns lika mångaföremål som hämtat inspiration från fåglar. Eva Fidjeland smyckar gärna sina alster, och sig själv, med fjädrar.
Den mytomspunna katten; den symboliska fågeln - nu ser jag att det i det gamla stationshuset i Orrefors finns en kvinna som tycks stå indianerna närmare än de småländska skogarnas och glasbrukens folk.
(...)
Eva började sin konstnärliga utbildning med att gå på `Grundis´, grundskolan för konstnärlig utbildning i Stockholm.
- Efter skolan ville jag ut i världen och hamnade i en konstnärsby i de Israeliska Karmelbergen. Jag åkte dit på vinst och förlust.
- Jag kom till byn mitt i siestan. Det var dallrande hett och kändes overkligt.
Alla tycktes sova utom en man som Eva började tala med. Han arbetade med blyinfattat glas. Eva blev överväldigad av de intryck hon fick när solen lyste genom de färgade glasrutorna.
- Hela rummet var fullt och jag upplevde det som mysteriehöljt.
Samtalet avslutades med att han frågade Eva om hon ville börja arbeta för honom. Hon stannade i ett och ett halvt år.
(...)
KATARINA SANDSTRÖM
Barometern den 27 februari 1993